Redan i början av 1930-talet tillverkade min gammelmorfars far, Georg Spiik och sonen John sin egen korv i Degerfors och sålde den från korvvagnen. Till korven hörde den egengjorda senapen, och det var den som Spiikens snart blev kända för.

Fram till slutet av andra världskriget rullade korvvagnen genom byn. Med tiden byggde John en fast kiosk, väl belägen i passagen genom Dompabacken. Där stannade folk till varje dag – efter jobbet, efter bion, efter kvällen på Folkets park – enda till slutet av 60-talet.

”Vill ni ha de sprôckne?” är en mening många än idag minns med glädje. John bjöd på de sista korvarna innan stängsningsdags, såklart med en rejäl klick senap.

Men vem stod egentligen bakom senapen? Bakom varje framgångsrik man står en kvinna 😉– och här var det Johns hustru Anna-Lisa, min gammelmormor. Varje dag gjorde hon Spiikens Senap och det hemgjorda moset, och sedan cyklade hon ut med leveransen till kiosken.

Min farmor har berättat om att John var pryd. Varje dag skulle han bära en vit struken skjorta med svart slips. Anna-Lisa borstade alltid hans kläder noga innan han far iväg till arbetet i kiosken.

Än idag pratas det om Spiiken i Degerfors. För många är det inte bara korv och senap, utan ett begrepp fyllt av fina minnen, nostalgi. För oss i familjen har senapen alltid haft en självklar plats på julbordet, och receptet har förts vidare i flera generationer.

Idag når Spiikens Senap fler hushåll än någonsin.

Samma familj. Samma recept. Samma smak av Degerfors